Helt galet! JAG bloggar! och vart ska jag börja?
Får kanske ta det från början.

John ville inte bli till på vanligt vis, utan skapades i en petri skål uppe på carlanderska i gbg, han är alltså IVF barn. (provrör, för den som inte är insatt!)
Efter ungefär halva graviditeten, så ville han ut! så från v 23 va jag sjuksriven och helt sängbunden! i 15 veckor låg jag där, sen så sa jag stopp. då hade både min mormor och farmor lyckats "gå bort" 4 veckor tidigare, med 3 dagars mellanrum!
Så i v 38+0 blev han vräkt! allt flöt på bra och det blev en normal förlossning.

Vi kom hem och va som vilken liten familj som helst, förutom att vi längtade vansinnigt efter storasyster Mia, som va med mormor och morfar i grekland!
Men när hon väl kom hem, 5 dagar senare va livet som vanligt!

Efter 2 veckor började johns mage krångla. Totalt tvärstopp! Han fick alla de bulkmedel som finns att tillgå, men inget ville hjälpa. Så hela hösten höll vi på att krångla med diverse mediciner och laxermedel.

I januari, när han va ca 7 månader tyckte jag att det kändes lite väl konstigt att han inte kunde hålla nacken stadig själv. Ville ha ett extra besök på BVC pga detta. Tänk då på att vi va på barnmottagningen 1-2 ggr i veckan och bvc på de vanliga kontrollerna! men ingen hade reagerat nämnvärt!
i början på februari fick jag ett extra möte på BVC pga detta. efter ca 2 minuter så utbrister läkaren "solklar muskelsvaghet". visst, jag hade väll trott att det va något, men att ändå få höra det från en läkare, det kändes lite konstigt!
Så då va karusellen igång. Tyvärr kunde inte bvc skicka oss direkt till habiliteringen (hab) utan vi fick åter igen gå via barnmottagningen. Vi valde då att INTE ha samma läkare som vi haft tidigare, utan en helt annan, som egentligen är pensionär, men jobbar extra lite då och då.
Vi fick tid hos honom i slutet av feb. allt kändes bra till ungefär dagen innan. Tänk om han inte skulle tro på oss! skälla på oss och undra va fasen vi tog upp hans tid i onödan för!

Natten innan låg jag och försökte komma på så mycket som möjligt som va utmärkande för john, bara för att han skulle tro på oss!

Sen kom dagen D, hur skulle det bli!? och hur skulle läkaren vara, vem va han?
Vi kom dit som vanligt, men annat problem denna gången. ville inte ens titta åt den andra läkaren vi haft, då vi hade fått höra på omvägar att hon HADE sett att han inte va som han borde, men vi sökte ju för förstoppning, så hon ville inte blanda in massa andra grejer, det blev ju så rörigt då!!!   Jag va väldigt arg när jag fick höra om detta, om nu ingen redan insett det...

men, sen kom Hans! en jätte trevlig "gubbe" som kändes genuint snäll och va där bara för att hjälpa john, hur lång tid det än skulle ta!
Vi började prata, och han ville veta ALLT, ALLT från innan graviditeten och framåt! Och han är då den första som ens har frågat om mer än för stunden!

Efter att vi pratat i ca 20 minuter och svarat på hans frågor, så ville han undersöka honom. Jag passade då på att få hasplat ur mig lite av vad jag hade tänkt ut, så att han skulle tro på oss!
Efter att ha kört en hel ramsa med massa saker så säger han ; du behöver inte berätta mer, jag SER att han är "hypoton" (som det så fint heter på läkar språket= muskelsvag)
Han klämmer och känner lite på honom, och vid detta laget (8 mån) orkar john inte ens lyfta huvudet från britsen i magläge!

Han satte upp en tid för en Magnet röntgen av lilla och stora hjärnan, för att leta efter ev. tumörer, eller andra avvikelser. Vi fick även lämna blodprov innan vi gick hem.

Och sen blev det till att vänta, igen...  

Vi ringde till halmstads sjukhus ca 2 veckor senare, för att höra när vi egentligen skulle få komma ner. Vi fick svaret 28 mars! Nästan 2 månader skulle vi få vänta!   

Och tiden gick, inget vi kunde göra åt det. och nackdelen med Hans va ju att han bara va där ibland, dvs den 2 feb (när vi träffades) och sen skulle han återkomma i början på april! Och vi kunde inte heller få chans att prata med honom på tele.

Men dagarna rullade på och vi skulle helt plötsligt till halmstad! Mia fick va hemma de sista 2 veckorna från dagis, så inte hon skulle smitta ner honom med något som gjorde att vi inte skulle få komma dit!!

Väl där nere gick det bra. han fick Emla kräm på 4 ställen, då det skulle tas ett kromosom prov, inte för att vi trodde att det va något fel på kromosomerna, men det va lika bra att göra. Detta skulle även göras när han sov, precis efter röntgen.
Sen va det dax för sov medlet. inte narkos, utan något som skulle göra så han somnade, men endast sov lätt, så inga höga ljud eller konstigehet, då kunde han vakna= inte bra! Sen rullade vi ner till röntgen. Vi fick inte vara med där inne, så vi gick och fikade. hellre det så att klockan gick, än att sitta där och vänta i ca 40 minuter! Vissa hade säkert hellre stannat kvar och väntat, men det är väll hur man är som person...
tillbaka efter fikat och dörrarna öppnades ca 2 minuter senare. Allt hade gått jätte bra!
Då bar det va upp till avdelningen igen, för provtagning. vi han knappt komma upp igen innan han vaknade. attans oxå! Sen började letandet efter lite blodkärl! liten knubbig barn arm, med små små vener... efter en massa försök, på 3 olika ställen, fick de äntligen tagit provet!
Sen åkte vi hem!

Hade redan bokat in oss på en tid igen till Hans så att vi fick komma dit och träffa honom igen och inte bara prata i telefon. Fick veta att både röntgen och kromosom provet va normala! Skönt!

Men han sa då att HAN inte kunde göra mer för oss, utan att vi då skulle vidare till HAB.

Och nu tror jag att jag får avsluta för idag. min första dag som bloggare  men det gäller att inte slita ut sig Fortsättning följer!

Mamma Helena