så ringde äntligen den där läkaren.. ja efter att jag ringt och sökt henne såklart!
Provsvaret visade på största sannolikhet att han INTE har SMA!
Visst jätte skönt! Men vad är det då? Jag kan inte glädjas i samma utsträckning som läkaren gjorde när hon ringde och berättade, för allt hade kännts så mycket lättare att fått en diagnos att ta på.
Så nu skulle läkaren kontakta mig igen i september! september? varför inte inom de närsta två veckorna, max! Men då skulle vi iaf leta vidare på andra sjukdomar. Det hon pratade om innan detta provet gjordes va att hon isf skulle leta efter nervsjukdomar. Och det är ju inte speciellt mycket bättre med det!

Så min vision om att när vi pratar med olika myndigheter och instanser, att man bara kunde säga "han har SMA" så hade dom vetat, det sket sig! Nu betraktas han ju fortfarande som vilken frisk 15 månader som helst! Som är precis som vem som helst. och behöver hjälp där efter.. Men så är det ju inte IRL!

Känner mig helt tom i skallen efter denna eviga hemska sommar av funderingar, som ändå bara har varit åt skogen.

Jag har nog inte så mycket mer att tillägga... och några bilder har fortfarande inte hoppat hit..